En en riktigt ljuvlig dag!

Gårdagen var bara så himla skön. Jag började dagen som jag alltid gör på helgerna, med en lång skön stund i soffan för att vakna till, sippandes på min morgondrink och slöscrolla mig igenom instagram. Där är det oftast flertalet av de jag följer som redan avverkat sitt träningspass fulla av energi. Och det ger MIG energi!!! Älskar’t!

När slöandet var avklarat så började jag göra iordning lite goefrukost. Madde var nämligen påväg, hungrig som en varg efter ett tidigt benpass och vi hade podinspelning på schemat denna morgon. Jag tycker verkligen att det är mysigt när man har tid att fixa lite extra med frukosten på helgen, lite hotellkänsla ni vet 🙂 Jag gjorde en grön smoothie som jag serverade i champagneglas för lite extra flärd, en fruktsallad som jag toppade en blandning av kvarg, turkisk yoghurt, keso och vaniljpulver med i lite mysiga glas och på toppen av det lite solroskärnor. Hembakat fröknäcke, ägg och ett gott chai-te till detta satt som en smäck i magen. 

  
När frukosten var uppäten kröp vi upp i min säng (?!) Ja för att få så bra ljud som möjligt så krävs en miljö som är så ljuddämpad som möjligt. Det visade sig var en riktig tiopoängare att sitta där, supermysigt och avslappnande. Vi lyckades babbla iväg i 1 timma och 19 minuter tack vare det. Vi diskuterade kring MOTIVATION och INSPIRATION. Hur gör man för att bibehålla sin motivation lie längre än till sista januari och var kan man finna inspiration till sin träning? Vi hade massor av idéer! Mycket roligt samtalsämne helt klart. 

  
Efter poddandet var klart fyllde vi på med lite ny energi (de här brudarna kräver massor) och gav oss iväg upp till Hagatorpets fina skidanläggning och åkte i ett magiskt vackert vinterlandskap. 15 km bidde det. Helt underbart och så skönt. Jag utbrast under tiden vi åkte: 

-Åh vilken otroligt härlig dag, den kommer jag att ha med mig länge. Vad kul att vi kunde göra det tillsammans!

  
Direkt efter drog vi raka vägen till ICA och handlade lite gottigt i form av goda ostar, prosciutto, lite olika frukter, fintomater och surdegsbröd. Slängde oss över detta medan redigering av podden började. Och den hittar ni i era spelare idag👍🏼😀 Vi diskuterade även framtida planer med poden och jag kan teasa om att mycket roligt är på gång. Så himla kul!

Detta blev en jäkligt skön dag helt enkelt, tack för det!

Annonser

Utanför ”The Comfort Zone”

Alltså det här med att slänga sig in i något nytt. Utanför sin comfort zone. Så läskigt, lite jobbigt, oerhört spännande, fantastiskt kul och framförallt så otroligt givande. 

Jag gjorde ju just det för ett tag sedan, när jag bestämde mig för att försöka mig på att åka längdskidor. Jag har inte åkt sedan mellanstadiet, typ…Så det var ju en rejäl gröngöling som begav sig ut i spåret för första gången. Kände mig som Bambi på hal is. Mycket svårare att hålla balansen än vad jag mindes det. Men…det var otroligt roligt. Och så underbart härligt motionsform. Man använder ju verkligen hela kroppen. Så min upplevelse var helt klart positiv från start!

Det är ju väldigt mycket en materialsport det här med längdskidåkning och det skrämde mig en del ska gudarna veta. Men jag måste säga, än så länge iallafall, att det har inte varit så krångligt. Dessutom har jag fått så otroligt mycket hjälp, dels av min lokala sportbutik Team Sportia Tranemo och dels av engagerade människor inom Skidklubben. Vågar man bara fråga så kommer man långt. 

Jag ÄLSKAR min nya motionsform!!! Särskilt mycket nu när jag inte kan löpträna som vanligt. Men inte bara därför, utan för den helhetsupplevelse det är. Hela kroppen jobbar samtidigt som du kommer ut och kan njuta av naturen och den fina vintern. 

Oändligt tacksam över att jag vågade kasta mig in i detta! Tack Susanne, tack för att du vågade och tog dig tid. 

Våga du med, kasta dig utanför din comfort zone, kanske hittar du också något nytt att älska!

I sommar vill jag lära mig frisim!

               
    

 

Att fånga en lucka. 

Jag har märkt att jag på senare tid letar och finner luckor till min träning på ett sätt som jag inte gjort innan.  Tid som jag tidigare också haft men inte utnyttjat. Jag tror att tricket är att försöka fånga dem snabbt, förutsatt att man vill såklart. Ibland kan det ju vara skönare att sitta kvar i soffan med en bok och då tycker jag att man ska göra det. Ibland 😉 Jag vet ju med mig att jag gärna vill få till de pass jag planerat och att då hitta en bonuslucka som gör att jag kanske inte behöver lägga träningen sent efter jobbet är toppen tycker jag. Och så värdefullt. Jag vill inte se, och gör inte det heller, min träning som något jag vill ”ha gjort”. Jag kan längta till mina pass och vill ofta, väldigt gärna, suga på karamellen liksom. Men ibland funkar inte livet och vardagspusslet på det viset. De flesta av mina pass, i stort sett alla, läggs på tider för att inte krocka med resten av familjen. Så när en oplanerad lucka/möjlighet dyker upp så fångar jag den så snabbt jag bara kan. Om jag vill och känner för det. Ibland betyder det ett bonuspass, ibland ett pass som gör att jag kan träna innan jobbet och på så sätt frigöra tid på kvällen. Otroligt värdefullt nu den mörka årstiden då det kan vara lite motigt att ge sig iväg ”mitt i natten”. Jag är ju helt klart piggare när det är ljust ute. 

Nu på hösten tex är det alltid lugnt i min bransch och inget högtryck på morgontiderna direkt. Så jag har vid flera tillfällen kunnat träna efter att barnen åkt till skolan. Toppenbra! För ett år sedan hade jag sett det som en möjlighet till en låååångfrukost framför Nyhetsmorgon istället. Inget fel i det, men jag personligen tränar hellre och vet att jag mår så mycket bättre av det. 

Hur tänker du? Ser du luckor? Och fångar du dem?

  

Sköna söndag!

Vaknade strax efter 07.00 idag, drog mig en stund och njöt av känslan att jag kunde ligga kvar. Älskar det, känslan av ledighet. Föreslog för mannen att vi skulle börja dagen med att titta på filmen vi inte orkade titta på igår. Filmen om Steve Jobs liv. Så det gjorde vi, halvliggandes i varsin soffa med en kopp kaffe och vinden vinandes utanför fönstret. Intressant film om skaparen bakom jätten Apple. Halvvägs in i filmen pausade vi och hämtade oss frukost. Slö och härlig start på dagen. 

När filmen var slut var himlen i stort sett molnfri och efter att veckans matsedel var spikad gick jag och bytte om till löparkläder. 

Planen för dagen sedan innan var egentligen ett benpass men jag hade också bestämt att om solen skulle få för sig att kika fram så skulle det bli ett löppass istället och om tid och lust skulle infinna sig även ett pass på gymmet. 

Helt underbart att kunna springa relativt lättklädd i november. 10 grader, en klarblå himmel och en värmande sol som sällskap. 

Benen kändes sega av någon anledning, vet inte varför faktiskt. Ändå kunde jag hålla ett bra tempo, kände mig pigg i resten av kroppen liksom. 11 km i rejält kuperad terräng blev det och vid flera ställen längs rundan är utsikten slående vacker. Sista kilometern ömmade det lite i ena benet och i höfterna var jag rejält trött. 

Såhär är det ibland, det går inte alltid lätt och jag har lärt mig att de rundorna fyller ett väldigt stort syfte. Man behöver ha lite jobbigare rundor för att verkligen uppskatta de riktigt bra. Och nånting tror jag kroppen jobbar med under de där lite svårare rundorna. Jag brukar försöka tänka på min löpteknik när jag känner att benen är lite stumma. Tycker att det går lättare då och att jag lägger fokus på något annat. Mental träning. 

Men trots de stumma benen njöt jag av rundan, av känslan att jag kan springa och tacksamheten över just det. Av det fina vädret och skogens energi. 

  

  
Igår gjorde jag något riktigt kul förresten. Jag och Ann-Sofie, min fina vän, åkte på en endagskurs i Göteborg som hölls av Madeleine Rybeck och Björn Rhodin på WestCoast4. Jag och Ann-Sofie har nästan varit på samtliga av Maddes läger, vi älskar att åka på dem så varför skulle detta bli ett undantag tänkte vi och bokade på oss på ett av fyra tillfällen. Kanske får vi tillfälle att åka på ytterligare ett. Med i bilen var även Pia, en ny bekantskap för mig, men det var definitivt inte sista gången vi sågs, en superhärlig tjej som också älskar träning. Kul att träffa nya människor som delar ens intresse!

Gårdagens kurs handlade om smärta och träning för att bli av med smärta. Otroligt intressant och givande vad man faktiskt kan göra och påverka själv bara genom att träna på rätt sätt. Kommer berätta mer om denna upplevelse i nästa podavsnitt.

  

Efteråt så körde jag, Ann-Sofie, Madde och Pia ett pass i gymmet på Westcoast4. Vi körde lite var och en för sig med babbel och skratt i pauserna. Älskar’t! Det var skönt att köra slut på kroppen efter all info hjärnan hade fått ta emot under dagen. Bästa sättet för min kropp att varva ner och vila hjärnan. 

 

Träningsglädje personifierad 🙂
  
Hittade ett rep och var tvungen att klättra upp i det såklart.
 
Och just det ja, poden. Den har du väl inte missat hoppas jag. I torsdags lades vårt allra första avsnitt av ”Bubbel & Mjölksyra” upp på iTunes. Så himla glada och stolta över att vårt lilla projekt togs emot så fint. Vi längtar båda två till nästa avsnitt. Otroligt kul! Hoppas du lyssnar, då ska vi blandannat prata om MÅL. Stay tuned!  

Springa i mörker. 

Inatt fick jag inte alls den sömn jag behövde, varför har sin lilla förklaring och om ett litet, litet tag kommer ni få reda på varför. 

Jag hade egentligen planerat att gå till gymmet som jag brukar på måndagar men redan i morse kände jag att det skulle vara rätt meningslöst. För att jag ska kunna köra den tunga styrketräningen som jag önskar krävs en utvilad kropp, den fanns inte riktigt idag. Men en löprunda kände jag att både kropp och knopp längtade efter och behövde. 

Lyckan när det visade sig att mannen också tänkt ge sig ut på en löprunda var total. Jag frågade nämligen om vi inte kunde springa tillsammans i mörkret och tänk det ville han!

Har ni provat att springa i mörkret?

Det är verkligen en helt magisk, meditativ upplevelse. 

Jag trodde inte det förrän jag för första gången förra året gav mig ut på en runda i mörkret. Fattade inte vad alla snackade om. Förrän jag testat. HELT UNDERBART!

Jag är själv lite för mesig för att springa ensam i skogen när det är mörkt men med mitt stora, starka, trygga sällskap som jag hade ikväll var det fantastiskt. Och känner ni som jag och inte kan få med er något sällskap så tycker jag att det funkar alldeles ypperligt att springa under gatulampornas sken. Det är riktigt mysigt det också. 

Prova! Jag tror att man måste testa för att fatta det magiska.  

 

Låt din löprunda bli en upplevelse. 

Igår eftermiddag åkte jag ut till Länghem och vackra Hofsnäs. Jag såg tidigare på veckan att vädret skulle bli kanon på fredagen och tänkte att stämmer det måste jag bara få springa där ute i vackert höstväder. För den här hösten alltså, tusan vad den har levererat!

Nu föll det sig så turligt, eller vad man nu ska kalla det, att jag fick en lucka direkt på morgonen igen. Det är väl inte direkt bra för min business men så är det ju i oktober varje år, så bara att gilla läget och istället göra något bra av det. När luckan kommer direkt på morgonen så passar det ypperligt att dra till gymmet. Så det gjorde jag och på så vis behövde jag inte välja bort mitt styrkepass. Det kändes som om jag både fick behålla kakan och kunde äta upp den so to speak. Jag körde ett riktigt äkta fredagsdiscopass och idag värker armarna sådär gött.  

Älskar denna bröstpressen! Kopplar in hela kroppen när du måste jobba för att hålla balansen på bollen.

Sen på eftermiddagen drog jag iväg till Hofsnäs då. Man kan ju tycka att det är helknäppt att åka 2 mil i bil för att springa när man har naturen inpå husknuten. Men för mig är en löprunda så mycket mer än bara motion. Det är mer av en upplevelse. Och det tycker jag att det ska vara. Iallafall 8 ggr av 10. Jag älskar att springa i vackra miljöer, att rundan blir njutbar även visuellt. Det vet ju ni som följer mig på Instagram att mina rundor vid havet är mina bästa. Miljön runtomkring mig ger mig energi och rundan ett oerhört mervärde. Jag tror det är just detta som har gjort att jag börjat älska löpningen. Att kunna ta sig fram längs vackra platser och hinna se så mycket på relativt kort tid är fantastiskt för själ och hjärta. För min man tex är detta helt i oviktigt. Han kan springa en suuupertråkig sträcka vända och springa tillbaka. Han bara springer. Vart spelar honom ingen roll alls. Jag menar inte att detta är sämre. Alla är vi olika och det är väl en jäkla tur det. Men jag kan riktigt planera i förväg både tid på dygnet och vart jag ska springa för att, om det är möjligt, maxa min upplevelse. Det är liksom en del av min löprutin tror jag. 

Jag fick en alldeles fantastisk löprunda ute i Hofsnäs igår. 14 km cirkus. Kanske lite för långt för att vara klok med tanke på mitt ben men jag kunde inte sluta och det gjorde inte ont. Det var helt underbart att springa och höra löven prassla runt fötterna i den historiska natur som Hofsnäs ändå är. Längs ett stilla Åsunden och under klarblå himmel. Jag sprang fram till Torpa Stenhus, stannade där en stund och bara njöt, det är så fint där. Tänk att det var hit Gustav Vasa kom för att hämta stackars Katarina. Och den där lilla flickan som sägs sitta inmurad. Ja historisk mark är det verkligen. Jag sprang vidare, stannade och njöt en kort stund vid ett nytt ställe och sprang vidare igen. Det är säkert inte något högkvalitativt löppass om man ska förbättra sig som löpare. Men det skiter jag högaktningsfullt i. Jag har inga ambitioner om att springa milen på en viss tid eller något lopp i sikte. Jag springer för att jag KAN och VILL. Och för att just UPPLEVA! Det tycker jag är jäkligt befriande. Min runda blev lite längre än tänkt från början eftersom jag inte kunde sluta och det sista såg jag solen gå ner längs ena sidan av Åsunden medan jag sprang och det spred sig ett guldliknande sken mellan ekträden. Så vackert. Tack för den upplevelsen!

 

Torpa stenhus.
   
   

 

PT-timme med extra allt!

Alltså,  jag är ju världssämst på att blogga…om det finns ett sånt pris så är jag högst upp på prispallen och tar emot det. Pinsamt!

Jag har ju fasiken inte hunnit och varje gång jag börjar skriva så blir det så fasligt långt varje gång, och långt betyder att det tar tid, tid som jag känner att jag inte har. Så jag ska försöka att skriva lite mer kortfattade inlägg och inte alltid hel en novell…för Er små stackare som förhoppningvis inte gett upp hoppet om mig än. 

Idag har jag varit på eller i, nä på Dalshov i Dalstorp. Har haft PT-timme med Madde. Ett så jäkla roligt pass så jag kan knappt bärga mig tills jag får köra det igen. Jag var verkligen heeeelt jäkla slut efteråt. Bästa känslan vet ju ni som oxå älskar detta. Det stod axlar och mage på schemat och SAMTLIGA övningar var helt nya för mig. Jag har ju ändå gymmat en hel del år. Halva mitt liv faktist. Nästan 20 år…åh herregud! Ja så är det, så ni förstår ju att jag har en ganska så rejäl övningsbank sedan innan. Därför var det var så himla roligt med helt nya övningar.  Älskar när jag får tänka till, utmana mig själv, känna efter att rätt muskel jobbar. Hamna i den rätta vinkeln för att få till tekniken. Nörden i mig älskar att nöta teknik och få rätt kontakt. Fusk är inget för mig.  Vi avslutande med ett superset magövningar. Första övningen gjordes i TRX:en, för att direkt hoppa upp och göra hängande crunches i chinsstången till att direkt efter det ner på golvet och köra någon slags rotationstjofräs som var apjobbig. 

Jag låg som en klubbad säl efteråt. Helt död. En döing hög på endorfiner. 

Efteråt så pratade vi nästan uteslutande om ett litet projekt som vi filurar på. Jag lämnade Dalstorp alldeles pirrig i hela kroppen. Det har sjutton inte slutat pirra än. Jag kan tyvärr inte säga mer än så än. Det får bli en hemlis ett tag till men jag lovar att ni kommer få veta så snart det är helt klart. Så jäkla skoj ska det bli. Lite av en ”dream come true” 🙂 

Om allt går enligt plan tänker jag dra ut till Hofsnäs på fredag. SMHI lovar kanonväder och jag bara måste få springa därute nu när hösten är som vackrast. Så det får ni förhoppningsvis läsa om då!

Blev ju inte jättelångt det här 😉 Tjingeling!

   

En av magövningarna. Bild lånad av @fitnesscoachen
 

Att träna på resande fot. 

Jag vill börja med att säga att det kommer att komma ett inlägg om lägret jag var på förra helgen. Jag har bara inte hunnit skriva om det. Två långa arbetsdagar direkt efter lägret och sedan den minisemester som jag nu är påväg hem ifrån har inte gett utrymme för något bloggande. Och som sagt, detta får bli när jag har tid och lust. 

Jag har alltså varit iväg på en liten semestertripp. Sent i tisdagskväll, direkt efter jobbet, styrde jag och mannen kosan mot hufvudstaden. Vi gjorde ett litet pitstopp hemma hos hans syster som bor i ett litet samhälle utanför Södertälje. Vi spenderade natten där och tog tåget mot Stockholm där ändamålet för dagen och den stora anledningen till att vi åkt upp till Stockholm var att gå på U2’s konsert på kvällen. 

Vi möttes av ett strålande väder och ett Stockholm som visade sig från sin bästa sida. Checkade in på hotellet och åt en lunch som nog är bland det godaste jag ätit. Röding med forellrom och primörer. Strax efter mötte vi upp våra mysiga vänner och tog ett par glas bubbel tillsammans på en uteservering. Så härligt! Verkligen livskvalité. 

   
   
Vi gick hem och svidande om och gick till nästa restaurang. Koh Pangang. En väldigt speciell restaurang med otroligt god genuin thaimat. Tyvärr kom vi dit lite för tidigt (16 eftersom vi skulle på konsert) så vi fick inte sitta inne i den lite större lokalen. Sist vi var där satt vi i en trähydda och åt. Medan du äter hör du syrsor och djungelljud. Rätt som det är börjar det åska och regna, blinka i ljuset för att sedan släckas helt en liten stund. En lite extra udda upplevelse, barnet i mig gillar det. 

   

Så kom då ögonblicket jag väntat på i sex år. Vad tyckte jag? 

U2 leverade en helt fantastisk konsert, musikaliskt och visuellt sett. Men…magin som infinner sig på en utomhusarena med runt 60000 människor går inte att jämföra med detta som mera kändes som en privatspelning. Nä inomhuskonserter går bort. 

Så nu kommer vi då äntligen till ämnet som rubriken antyder på och kanske anledningen till att du vill läsa min blogg. Själva träningen. 

Numera packar jag ALLTID med mig träningskläder på mina resor, korta som långa vistelser. De och löparskor är med. Förr tänkte jag ofta att ”Nu skulle man kunna ha sprungit kanske” men viljan fanns nog inte riktigt och därför var heller inga kläder med. Eller så var de med men jag hittade någon liten ursäkt till att inte kunna använda dem. 

Löpning är verkligen fantastiskt på det viset att du kan ägna dig åt det precis var som helst och i stort sett när som helst. Det är ett förträffligt sätt att se sig omkring på. Allt du behöver är ett par sköna löpardojjorna och några löparvänliga kläder och du är good to go! Jag rekommenderar det å det grövsta. 

På torsdagsmorgonen när jag vaknat av mig själv, inga klockor ställs på semestern men jag vaknar nästan alltid vid 07.00, så drog jag på mig mina löparkläder och messade Ann-Sofie som också skulle med ut att jag var på G. En kvart senare och med ett par dadlar från Persgården i magen gav vi oss ut mot Djurgården. Så himla fint, vilken oas bara ett par minuter från myllret vid Nybrokajen där vi bodde. Luften var varm och det duggade lite lätt. Perfekt löparväder med andra ord och helt ljuvligt. Så ljuvligt att jag gjorde om det dagen efter igen fast en liten längre runda denna gången. När jag upptäcker nya platser känns det som om kroppen kan hålla på hur länge som helst. Älskar’t!

   

Stockholm är verkligen en fantastiskt vacker stad.

  
Missa inte såna här tillfällen! Och springer du inte kan du alltid gå en rask promenad. 

På torsdagskvällen gjorde vi nog det som ändå faktiskt blev höjdpunkten på resan och något jag varmt kan rekommendera. Vi gick på höstpremiären av Grotesco. Otroligt skarp, intelligent och fasligt rolig humor bjöds vi på. Jag skrattade flertalet gånger så att tårarna rann. Bra betyg!

   

Vi åt en supergod middag på Monks innan föreställningen där moules frites står som specialité. 16 olika musselvarianter om jag inte minns fel och öl i hundratal.
 
Ja på fredagsmorgonen sprang jag alltså igen då och efter en frulle som satt som en smäck checkade vi ut från hotellet och gick en stund på stan. Jag hittade äntligen en löparväst från Under Armour som kändes superskön. Letade som en tok efter västar, är det inte säsong för det nu?! 

På kvällen efter ytterligare en middag på restaurang, blivit några i helgen om man säger så…drog vi hem till svågern och svägerskan igen där våra barn väntade. De hade åkt upp med mina svärisar för att få umgås med kusinerna och det gjorde att vi kunde stanna kvar ytterligare ett par dagar. 

På lördagen efter frukost tvingade jag svägerskan att köra mig till hennes gym. Jag hade redan innan resan kollat upp lite olika alternativ. Ett tips! Tjejen som ägde gymmet var gullig nog att låta mig träna gratis men jag hade ärligt talat nästan betalat vad som helst för att få lyfta och dra i något där och då, sån abstinens hade jag. Bara den lika knäppe kan förstå tror jag. En underbar stund bara för mig själv fick jag på gymmet. Rygg och triceps i en timma och en kvart. Så jäkla skönt! Endorfinstinn traskade jag hemåt på mycket gott humör. 

  
 

Resten av dagen spenderades i mysiga Mariefred med middag (igen!) på restaurang. Jag fick även hela familjen att ställa upp på ett hoppkort utanför slottet. Gick sådär men blev en härlig bild ändå tycker jag. 

  
Så idag, söndag, vaknade jag till ett alldeles strålande väder. En krispig morgon med klarblå himmel. En härligt begynnande brittsommardag. Omöjligt att inte snöra på sig löparskorna då. Så ut stack jag på en alldeles underbar morgonrunda. Fantastisk att ha med sig när man ska spendera ett antal timmar i bil. 

 

Så fast jag har varit iväg på resande fot så har jag ändå lyckats få till riktigt bra kvalitativ träning. Tveka inte att packa med dig träningskläderna nästa gång du reser och förena nytta mer nöje genom att se dig omkring samtidigt som du tränar. Det behöver inte vara så krångligt!

Långt inlägg, phu. Hoppas du orkade läsa ända hit 😉

För att det är KUL!

Det har varit lite fattigt med inlägg här på sista tiden, har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om. Är det intressant nog att bara läsa om min högst allmänt vanliga dag?!  Om mitt träningspass sådär rätt upp och ner bara?! Har funderat en del det senaste kring varför jag startade en blogg. Den är ju fortfarande så nystartad så att få skrivkramp redan känns ju superfånigt. Men jag tror att det var bra faktiskt. För nu har jag funderat klart. 

Jag startade denna bloggen för MIN skull givetvis och för att det skulle vara ROLIGT.  Jag vill absolut inte att det ska kännas som ett tvång att skriva, jag gör ju detta för mitt eget höga nöjes skull. Så så kommer det att få bli. Jag kommer att skriva när andan faller på och när jag känner att jag har tid och framförallt lust. Det kommer kanske inte direkt bli någon kontinuitet i mitt skrivande men för mig måste detta kännas kul och för att jag själv vill. Ibland kanske lite djupare tankar, ibland väldigt enkelt om min dag. 

Jag resonerar såhär även kring min träning och det har jag skrivit innan. Det måste vara ROLIGT! Annars skulle jag inte kunna hålla på. Jag menar, jag är ju ingen elitidrottare som MÅSTE vissa saker för att kunna prestera vid ett visst tillfälle. Jag tränar för att jag ÄLSKAR det!

För ett tag sedan funderade jag på ett liknande sätt som bloggen fast kring min träning. Jag älskar ju att lyfta tungt. Att styrketräna är min stora bas i min träning. Jag började tycka att min rygg och särskilt latsen blivit lite väl stora och när jag dessutom fick höra från en kompis att en kille sagt att jag började bli lite väl ”karig” (kindbo för manlig) över ryggen så gjorde ju inte det att jag funderade mindre direkt…Diskuterade detta med Madde, min PT, hon äääälskar muskler och skulle aldrig stoppa mig där. Men som den PT hon är försökte hon givetvis hitta en lösning åt mig. Att lägga om min träning lite. Styrketräna lite mindre och på lite annat vis och lite mer cardio. Personligen tror jag att hon tänkte, du är ju helt rubbad 😉 skämtåsido så menar jag att hon gjorde det som hennes yrkesroll är till för. Göra kunden nöjd. 

Då kom det här med min filosofi kring livet igen. NÄE! Fasen, jag älskar ju att lyfta tungt. Ska jag gå till gymmet och meslyfta?! Och inte få göra det som är det bästa jag vet?! HELL NO att jag tänker låta bli det! Jag tränar ju för att jag tycker det är så in i vassen kul inte för att skapa mig den perfekta kroppen, som många kanske tror. Tror jag… (!) Jag tränar för att ha en kropp som ska orka vara med på det jag vill utsätta den för isåfall. Simpel as that! Skitsamma om latsen växer och blir stora, de får väl växa bäst fasen de vill tänker jag. Jag älskar ju att göra chins, hur ska jag kunna göra det utan att ha starka lats?! Jag har ju inga supertydliga mål med min träning. Inget lopp eller någon annan utmaning som väntar runt hörnet. Jag tror att mitt mål är att leva livet. Träna för livet och för framtiden. Jag har ingen direkt plan. Nu älskar jag det här, om ett år kanske jag har hittat något annat som lockar mer. Jag är öppen för det mesta. Bara det känns KUL! Att det känns i maggropen. Att jag VILL. För MIN skull. Livet är för tok på kort för att inte njutas av!

Jag återkopplade med Madde om mina tankar och fick till svar ”Helt rätt tänkt!”

Så igår då, efter två dagars vila pga sena jobbdagar, blev det rygg och triceps i gymmet tätt följt av ett tabatapass jag kände för att vara med på.  Fredagsmys deluxe och svettcirkus i kvadrat!

Om jag gjorde några chins? HELL YEAH!!!

Idag är tanken en långrunda i skogen, ut och springa ska jag iallafall. På tok för längesen sist. LÄNGTAR! Stumma, ömma ben sen måndagens benpass har hängt i tills idag. Vi får se hur långt det blir. Regnet hänger i luften och det får mig att tro att det kommer bli en underbar runda med massor av syre i luften. 

En riktigt skön helg önskar jag Er alla!

Tabatapass lett av donnan till vänster om mig. Alltid jättebra pass! Jag är inte direkt någon ”pass-människa”, tränar helst på egen hand. Vill helst bestämma själv och inte behöva anpassa mig efter andra i min träning. Men ibland och som komplement till min övriga träning är det riktigt kul att köra skiten ur en tillsammans med ett gäng andra träningsnördar. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra.

Delad träningsglädje är dubbel träningsglädje. 

Lika mycket som jag älskar att gå in i min egen lilla bubbla och bara köra. Helt ensam. Me, myself and I. Så älskar jag att träna med en vän. En likasinnad. Som också bara biter ihop och kör, tills det inte finns en gnutta ork kvar. Som också älskar att lyfta tungt. En som delar min PASSION! 

Så när jag igår morse fick ett mess från Madde där hon undrade om jag ville lunchträna med henne idag, onsdag, så behövde jag egentligen inte fundera särskilt länge. Jag fick bara rodda om lite i mitt dagsprogram först. Hade tänkt träna direkt på morgonen för att sedan åka hem och STÄDA(!) och sedan åka direkt med mannen till GEKÅS(!) Två saker som banne mig kräver mer mental laddning än ett glykosintervallpass eller ett marathon för min del tror jag. Båda två sakerna måste vara djävulens påfund, haha…Men nu så städade jag först istället fick en underbar belöning i form av grym träning direkt efter och var dessutom bra rustad för Gekås tack vare gymmet. Hallelujah!

En del påstår att den bästa träningen är den som blir av. Jag håller inte med. Jag tycker att den bästa träningen är den som är rolig. Och den görs ihop med en god vän. Ofta är det samma sak. 

~Madeleine Rybeck

Såhär skrev Madde, my partner in crime today, på Instagram och jag kan bara hålla med. 

Det måste vara roligt att träna. Det måste vara själva grundstenen för att vilja hålla på. Finns inte glädjen förlorar man så mycket. Och de resultat man eftersträvar tror jag uteblir. Men roligt behöver inte betyda LÄTT. Absolut inte! Och man kanske inte alltid älskar när det svider i lungorna och benen känns som bly under ett intervallpass eller när det bränner i musklerna medan du lyfter riktigt riktigt tungt och man tror att ögonen ska poppa ur huvudet. Inte då. Men efteråt! Hade jag inte kännt träningsglädje då, skulle jag hittat på något annat. Något som gett mig glädje. Jag är helt övertygad om att det finns något för alla. 

Vad är träningsglädje för dig?! Tänk på den en stund. 

 

   Målet med mitt Instagram är att försöka förmedla den träningsglädje jag känner för ett pass och jag blir lika glad varje gång folk antingen kommer fram till mig personligen eller skriver på Insta och säger att de blir just glada, peppade och inspirerade av mina bilder. Det är precis det jag vill! Smitta av mig. Jag vill att NI ska känna den glädje JAG känner. 

 

Med den här goa bruden fick jag en ordentlig genomkörare av axlar och mage. Vi tänker lika kring träning, när vi kör då kör vi. 100% fokus. Sen jiddrar vi lite mellan seten. Men aldrig länge, det är snabbt fullt fokus igen.
 

  
Till sist måste jag tipsa om Powerwomans nya citatlinnen som nyligen kommit in. Det är ju ingen nyhet att jag fullkomligen älskar alla deras kläder direkt. Men vill ändå flagga för dessa nyheter, så coola. Dessutom har det kommit in en helt ny simkollektion som gör att jag känner att jag bara måste lära mig att crawla ordentligt. Man kan väl omöjligen leva utan en zebrabikini? Eller?!